Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tidningsutgivarna’

Bästa Anna,

Du är ju en intelligent och kreativ person som verkligen har rört om i grytan sedan du kom till TU. Dessutom insiktsfull och trevlig att prata med även om vi inte alltid haft samma åsikter om alla sakfrågor. Därför är det med stor förvåning jag läser den nu publicerade artikeln på TU.se och i Dagens Media.

Självklart är det glädjande med den uppgång i annonskonjunkturen som vi nu kan se, men att tro att den uppgången löser dagspressens problem är verkligen att stoppa huvudet i sanden. Den fråga vi direkt bör ställa oss är istället ”Hur länge kan vi upprätthålla annonsörernas intresse när upplagorna är ständigt vikande”.

Här konkurrerar vi inte enbart om kundernas pengar, utan lika mycket om deras tid. Fler och fler väljer bort papperstidningen därför att de får nödvändig information och nyheter i andra kanaler. När till och med min tidigare kollega här på ST, Sofia Mirjamsdotter, chockerar sina gamla arbetskamrater med att säga att hon inte abonnerar på någon dagstidning längre, då förstår du kanske att det är något som händer därute i landsorten. En revolution var beskrivningen när frågan var uppe på ett seminarium nyligen i vårt mediecenter.

Utvecklingen av dagstidningsläsare i Sverige

Om kurvorna i detta diagram (källa: Dagspresskollegiet, JMG, Göteborgs Universitet) fortsätter i samma branta takt neråt måste vi planera för ett liv efter papperet.

Den här utvecklingen kan säkert dina framtidsspanare på TU bekräfta. Annars är du välkommen på studiebesök ute i verkligheten så ska vi beskriva problemen för den lokala dagstidningen.

Ett annat problem är den centralisering som pågår, där vi allt mer tappar det lokala fokuset. Det illustreras väl genom problemen i Promedia, (se artikel i Resume, ”Promedia i kris”. Samma utveckling sker nu inom Mittmedia, där för den lokala närvaron så väsentliga funktioner som Kundtjänst ska centraliseras till en ort och där den nya IT-organisationen är styrande i stället för stödjande.

Så annonskunjunkturen är inte enda problemet.

Något som ytterligare förvånar i din och Fredrik Rogbergs debattartikel i Dagens Media är den raljanta tonen mot ”dagspressantagonisterna” och när ni avslutar med ”Dödgrävarna kan gå hem”. Vilka är dessa antagonister och dödgrävare? Är det de som liksom jag pekar på andra utvecklingsmöjligheter för våra medieföretag?

Som du säkert vet hör jag knappast till dem som dissar papperstidningen, tvärtom jobbar jag dagligen för att stärka tidningens position och ser fram emot de möjligheter som vår nya tryckpress kommer att ge oss nästa år. Men vi måste ändå vara realister. Förutsättningen för tidningarna kommer att förändras drastiskt de närmaste åren. Vissa tidningar kommer att tvingas gå ner i periodicitet andra kanske blir gratistidningar etc. Och då måste vi ha välutvecklade alternativa distributionsformer.

En av de första gångerna vi träffades efter att du tillträtt som vd för TU så diskuterade vi namnet på organisationen – Tidningsutgivarna. Jag menade att ett namnbyte borde vara på sin plats – ett namn som bättre speglar det som TU ska, eller borde syssla med, alltså inte enbart ”gammaldags papperstänkande”. I Norge heter TU:s motsvarighet Mediebedrifterne, men ett namnbyte måste ju också följas av en ändrad inriktning på verksamheten. När jag tittar igenom TU:s webb så ser jag väldigt lite om affärsutveckling i nya kanaler. Visst trendspaning är bra, men hur skapar vi de nya lösningar som alla i branschen suktar efter? Ska vi i fortsättningen istället åka till Internetdagarna eller Sweden Social Webcamp för att få de nya goda idéerna?

För övrigt, tråkigt att du sticker på semester när det hettar till i debatten. Men jag hoppas att det finns något bra internetcafé där du är i solen och värmen så du kan följa vad som händer på hemmaplan. Och missa absolut inte Jocke Jardenbergs inlägg ”Tidningsutgivarna levererar falska förhoppningar”. Bättre kan de knappast uttryckas. Synd bara att ert synsätt får Jocke att lämna organisationen. Han är verkligen en sådan person som behövs som blåslampa i häcken på trötta tidningsorganisationer.

Hoppas du får en skön semester så att du kan fokusera på de verkliga utmaningarna när du kommer hem.

Svenåke Boström
medieutvecklare, Sundsvalls Tidning

Read Full Post »

Nedläggningen av Medievärlden som papperstidning går väl bara att tolka på ett sätt – Tidningsutgivarna tror inte längre på papperstidningen(!).
Den stora frågan blir väl då vilka betalmodeller man tänker rekommendera medlemsföretagen istället.

[Uppdaterad med ny länk i botten]

I sak har naturligtvis TU rätt, för första gången är papperstidningens existens rejält hotad, vilket inte minst framkom under Branschdagarna nyligen. Men att TU ville gå före och visa vägen på detta sätt är lite överraskande. Visst, det har med sparpaket att göra, men framförallt har detta symbolvärde. Om man velat ha kvar papperstidningen hade man kunnat lyssna på Anders Ahlberg och hans förslag om att återgå till den tidigare betalmodellen.

Anders Ahlberg har på ett lysande sätt lyft Medievärlden till att bli branschens mest intressanta och vakna produkt, både på papper och på nätet. Själv kommer jag att sakna tidningen och ställer mig också frågande till det skisserade upplägget.

Medievarlden.se skrivet:

”Tidningen får ett nytt uppdrag, att granska branschen. I dag ska den både vara opinionsbildande och granskande.”

En webbtidning som inte ska vara opinionsbildande och innehålla en levande debatt, den kommer snart att även den dö sotdöden. I dag när de snabba kommentarerna och den heta debatten borde vara varje publikations livsnerv. Jag hoppas förstås att detta bara är en olycklig och felaktig formulering och att verkligheten blir en annan. En annan fråga är hur fri och granskande den nya medievarlden.se kommer att kunna vara gentemot sina stora mäktiga ägare.

Men för att återgå till papperstidningen- Att denna produkt är allvarligt hotad visar bland annat denna graf.

Utvecklingen av dagstiodningsläsare i Sverige

Siffrorna är hämtade från Dagspresskollegiet och visar att från 30 år och neråt i ålder så överger man papperstidningen i snabb takt. Detta är en varningsklocka, och det kanske är så vi ska tolka nedläggningen av Medievärlden på papper. Som en signal till branschen att nu är det verkligen allvar.

De här signalerna har funnits länge, men tidningsbranschen har inte riktigt tagit det på allvar. Jag hörde bara för ett par veckor sedan några kollegor prata om utvecklingen i termer som ”… dagstidningen har ju funnits i över hundra år, det är klart den överlever”.

Istället för att i god tid planera för detta scenario är nu risken istället att det blir panik i ledet, och det mest tragiska är ju om man tror att man kan spara sig ur krisen.

Jag har nyligen varit i Vietnam och föreläst och deltagait i workshops i ett Medieforum för Vietnamesiska mediechefer. Jag jobbade då bland annat med, Michelle Foster, som är marknadsexpert när det gäller mediebranschen och bland annat jobbat åt Gannett Co. Hennes siffror var helt enkelt chockerande. Visst har vi hört om krisen i den amerikanska tidningsbranschen, men det som väntar de närmaste åren är långt värre än vad många föreställt sig.

Michelle Foster summerade:

“Många tidningar kommer att försvinna i början av 2010. För väldigt många sjunker inkomsterna för eftertextannonser (classified) med 40 % per kvartal sedan Q1 2009 på årsbasis.
Vår traditionella affärsmodell, att sälja annonser och ta betalt för tidningen, det
fungerar inte längre. Här behövs helt nya affärsmodeller eller helt nya produkter. Men många mediehus kör på i gamla hjulspår och tror att allt ändå kommer att ordna sig – vi har ju funnits i så många år …”

Det som bland annat slagit undan benen på tidningsbranschen i USA är den amerikanska varianten av Blocket – Craigslist. En sajt för det vi kallar eftertextannonser (classified) som nu även finns i Europa och Asien.

Eftersom tidningsbranschen är så långsam i vändningarna och ofta konservativ så lämnade vi i Sverige fältet öppet för Blocket.

Jag var med på det möte i Göteborg den 11-12 mars 1998 när Citygate bildades. Nu skulle vi få ordning på affärerna på nätet! Vi skissade på sajter för jobb, begagnade bilar, prylmarknader med mera.

Vad hände?

Jovisst, vi fick så småningom Smartjobb som sedan blev Lokus, men alldeles för sent och i för dålig samordning. Då var vi redan omkörda.

Orsaken var bland annat för långsamma beslutsprocesser, för dålig samordning och sist men inte minst tron att vi trots allt skulle kunna bevara vår affärsmodell kring eftertextannonserna. Blocket var gratis från början, sedan tog man blygsamma 20 kronor per annons. Annonscheferna såg på sina fortfarande inkomstbringande annonssidor och trodde de skulle överleva konkurrensen. En tydlig felbedömning.

Det är minst sju – åtta år sedan som jag skisserade på det framtidsscenario som nu håller på att bli verklighet. Folk vill inte betala för en tidning hela veckan.
Många tidningar kommer att gå ner i periodicitet. För de flesta blir det utgivning enbart fredag-lördag, lördag – söndag, eller bara ett enda helgmagasin av typen Newsweek.

Ska vi förhålla oss till detta eller ska vi som vanligt tro att allt ordnar sig?

Tyvärr verkar det som om strukturförändringarna i den svenska pressen gjort att beslutsprocesser och samordningsprojekt nu tar ännu längre tid och blir ännu svårare att genomföra. Inte tvärtom som säkert var tanken.

På Mindpark.se har Joakim Jardenberg kommenterat nedläggningen av Medievärlden och också samlat länkar till andra kommentarer.

Här finns de dystra siffrorna från Dagspresskollegiets presentation under Branschdagarna att hämta.

Se även Craigslist och miljarderna som försvann, (Minpark #016)

Read Full Post »

[Uppdaterad, se länklistan i botten]

”Tidningens död förutspåddes redan när radion dök upp som ett nytt medium – slappna av, vi överlever.”
Jag har hört repliken eller liknande allt för många gånger. Kanske dagsläget kan få tidningarna att vakna och inse att papperstidningen nu på allvar är hotad.
Om tio år ser medielandskapet helt annorlunda ut. De som börjar planera för det nu har en chans att överleva, men under helt nya former. (Om vi nu vill att papperstidningen ska överleva ett tag till).

Hur kan jag då påstå detta?

OK, då ska jag omgående förklara att det här inte handlar om några spådomar a la Saida. Mitt framtidsscenario bygger på kalla fakta, dels från min egen verksamhet i branschen och dels från ett antal forskarkollegor och vänner som jobbar globalt med samma frågeställningar och problem som vi brottas med här hemma. (Se länklista i slutet av denna text).

Jag har själv jobbat med redaktionell utveckling under många år. Bland annat med ett stort antal fokusgrupper och har sedan 2005 tagit emot läsarnas synpunkter till krönikan Tidningsliv på söndagar. Mycket har jag kunnat publicera, men inte allt.

Vad finns det för grund att anta dagstidningen kommer att ha helt andra förutsättningar redan om tio år?

Jo, tre mycket tydliga skäl.

1. De senaste 10-15 åren har de betalda dagstidningarnas upplagor sjunkit sakta men säkert. Mellan 1990 och 2007 har den svenska daspressen tappat 1/5 av upplagan, eller noga räknat 22 procent, (källa: dagspress.se). Om vi tittar västerut så är upplagorna i fritt fall i USA och då från en mycket lägre nivå än här i gamla Svedala.

Det finns naturligtvis de svenska tidningar som fortfarande håller ställningarna med en hushållstäckning på 70 – 80 procent, dom är att gratulera, men dom är få.

Anledningen till att abonnenterna säger upp tidningen speglas i de tre vanligaste kommentarerna:
– Jag har inte tid att läsa den.
– Den är för dyr.
– Tidningen motsvarar inte förväntningarna.

Det finns ytterligare en aspekt som negativt påverkar dagstidningarnas upplagor. Nämligen miljöaspekten. Man vill inte bära så mycket tidningar till pappersinsamlingen varje vecka. Dessutom är papperstidningen den distributionsform för nyheter som är mest miljöstörande. KTH har genomfört en miljöstudie för läsning av nyheter på papper, webb och e-papper. Ladda ner rapporten här. Det här är viktigt, särskilt för de yngre läsarna.

2. Nätet tar över mer och mer, främst bloggar och communities, men även traditionella tidningar på nätet där det mesta är gratis. Visst, vi kan peka på att vi når fler läsare än någonsin tidigare genom att många av läsarna på webben inte är abonnenter av papperstidningen, mer än hälften i de flesta fall. Men vi har förfärligt svårt att kapitalisera på denna ökning.

3. Innehållet motsvarar inte förväntningarna. Sedan jag började på ST har vi (mest internt förstås) redovisat två tunga undersökningar som visar att det vi på redaktionen tror att läsarna vill ha skiljer sig en hel del från verkligheten. Vi gör en ny i vår och det blir spännande att se vad den visar, om vi i någon mån bättrat oss.
En aspekt som förstärker flykten från tidningen är att vi ofta överdriver samhällsbevakningen, det vill säga ger den för mycket utrymme och resurser i förhållande till det lokala, det nära och vardagliga. Jag ska strax ge ett par exempel.

Bosse Svensson uttryckte det mycket tydligt i punkt sju av sina ”Tio punkter på vägen till lönsamhet” i Medievärlden nyligen:

”Våga tänka publicism som något bredare än journalistik. Det användargenererade materialet slängdes ut när det publicistiska uppdraget formulerades av journalister. Publicism 2.0 är möjligheten att återföra samtalet och människorna till medierna.”

Exempel 1: Vad är en lokal nyhet?

Jag lämnade för ett par veckor sedan ett tips till redaktionen om ett nytt stort evenemang som planeras i Sundsvall till hösten. En variant på stadsfest, fast med historiska förtecken.
”Vi skriver väl inte förhands numera!” sa en av de gamla redaktionsrävarna som fick uppdraget av nyhetschefen. Varför då kan man fråga sig? Jo, för att man är rädd att skriva något som kan tolkas som textreklam. Och var går gränsen mellan ”förhands” och nyhet?

Av samma anledning skriver vi nästan aldrig om nyöppnade affärer och invigningar. Ur läsarnas synvinkel är detta obegripligt. Det är ju nyheter, viktig lokal information. Typ: ”Aha, ett nytt kul evenemang, då ska jag inte lägga utlandsresan den veckan!” eller ”Vad spännande en ny affär, den måste jag kolla!”

Nu blir det naturligtvis en artikel om den där nya stadsfesten ändå, fast själva nyheten hamnade först hos en av konkurrenterna.

Exempel 2: Varning för ovederhäftig socialporr.

Ett stort antal gånger när vi haft något som läsarna kallar ”snyftreportage” kring ärenden hos socialtjänsten, svenskfödda så väl som invandrare, har jag fått samtal från socialtjänsten där de hävdat:
”Be vederbörande att häva sekretessen så att ni får alla fakta på bordet! Om ni gjort det skulle ni inte skrivit en rad.”

Det här är allvarligt eftersom vi tappar i trovärdighet bland stora viktiga grupper av våra läsare. Visst, vi ska skapa opinion och stå på de svagas sida, men inte på ett sätt som gör att vi tär på vårt förtroendekapital.

Så vad kommer att hända? Jo detta är mitt framtidsscenario:

1. Färre utgivningsdagar.
Fler och fler tidningar tvingas att minska periodiciteten. Det här gäller i första hand små och medelstora landsortstidningar, som kommer att publiceras på papper fredag och lördag, eller fredag – söndag, (ofta på glättat papper med påkostad magasinsdesign). De som har råd att hålla ut vill säga.
Övriga veckodagar kan abonnenterna läsa en e-tidning på webben eller på e-papper eller i sin mobil (läs iPhone och liknande).
När papperstidningen blir mer av ett nyhetsmagasin kommer också storleken att minska, från broadsheet till magasinsformat eller A4-format. Tänk på det om ditt företag är på väg att investera i en ny tryckpress. Framtidsformatet är A4.

2. Nya publicister.
Om inte dagstidningarna kan motsvara läsarnas förväntningar så kommer bloggar och communities att ta över tidningens roll. Vi kommer att bli mer och mer ifrågasatta och granskade. Nya ”publicister” kan snabbt få oss på fall, sänka vår trovärdighet om vi inte sköter oss.
Här är ett färskt och bra exempel om Liza Marklund och Expressen.
Därför måste vi ha en ständig dialog med läsarna, inte bara via sporadiskt återkommande enkäter, eller sidor för läsarmedverkan, utan i en öppen och ärlig dialog om vad vi gör och varför. Transparens kallas det i den nya terminologin.

3. Nya gratistidningar.
Kapaciteten i vår dyrbara tryckpress kommer vi att utnyttja till att på eftermiddagen trycka en gratistidning som under vardagarna sprids inom tätorterna när folk börjar återvända hem efter jobb och skola. Det vill säga med start vid 16-tiden. Till 40 procent innehåller den det som rapporterats lokalt på webben under de senaste 12 timmarna och till 40 procent sånt som händer de närmaste 12 timmarna, till dess morgontidningen publiceras och till 20 procent instrumentell läsning, exempelvis kvällskollen ”Vad händer i kväll?” eller informationsgrafik kring aktuella ämnen.

Så ser det ut 2020:

• Papperstidning till helgen och en digital tidning i  någon form under veckorna.
• Läsarmedverkan i någon form vid den dagliga planeringen av tidningen.
• På vissa orter en gratistidning på eftermiddagarna som är ännu mer koncenterad, snabbare och överskådligare än Metro och motsvarande gratistidningar.

”Så nu ska vi bara ge upp och invänta det bittra slutet för sjudagarstidningen på papper?”, undrar du.

Inte alls! Självklart ska vi så länge vi kan fortsätta att kämpa för att papperstidningen ska leva vidare i symbios med de övriga kanalerna. I Sundsvall gör vi det på två sätt i vår. Det första är vår frukostkampanj, ”Får vi äta frukost med dig?” Ett unikt samarbete mellan redaktion och marknadsavdelning.

Det andra är att vi äntligen erbjuder ett helgabonnemang (har jag lobbat för ett par år minst). Vi vet genom de enkäter och fokusgrupper vi haft de senaste åren att många i åldern 30-45 som inte har tidningen nu är intresserade av ett helgabonnemang, (fredag – söndag).  En tidning som redan provat detta är Sydsvenskan, men vi gör det på ett lite annorlunda sätt. Jag lovar att återkomma om detta.

Här är några av mina källor:

Poynter Institute, Florida, utbildning och forskning inom nyhetsmedia.

Innovation in newspapers, mediekonsulten Juan Antonio Giners skapelse. En ovärderlig källa för de som vill veta vad som händer världen runt.

Garcia Media, konsultbolaget som drivs av Mario Garcia, säkert världens mest kände tidningsdesigner. Läs om utveckling för Print / Online / Mobile.

IFRA, en global medieorganisation som lägger stora resurser på forskning och utveckling. (Underligt nog stöter jag ofta på folk i tidningsbranschen som aldrig haft kontakt med Ifra).

TU:s framtidsblogg. Nu börjar det bli driv i utvecklingen på TU. Lena Victorin och Jon Goland är två nyanställda som arbetar med innovation och utveckling. De har nu börjat blogga, en blogg som kan bli viktig att följa. Missa inte heller TU-basen Anna Serners blogg.

Viktigaste och mest aktiva svenska mediebloggarna är ju annars Mindpark, Samesamebutdifferent, What’s Next, Vassa Eggen, och Beta Alfa.

En viktig publikation för att följa forskning och utveckling är också ”Medieforskning och utveckling” som TU publicerar i samarbete med JMG, Göteborgs Universitet och självklart nya fräscha medievarlden.se och deras blogg.

[Uppdat.] Fler papperstidningar i graven (Resumé)

Slutligen kan jag inte undanhålla er detta mörka framtidsscenario, skapad på Poynter Institute, Florida 2004 och uppdaterad 2005:
Epic 2015.

Read Full Post »

I Resume nr 25 läste vi om att TU:s vd Anna Serner tar strid mot FRA för att rädda meddelarskyddet. Där läser vi också att Sveriges Radios vd Kerstin Brunnberg skäms för att hon inte varit mer aktiv i debatten för att stoppa lagen.

En som däremot inte skäms är SVT:s vd Eva Hamilton.

”När det gäller vår egen verksamhet har vi en skyldighet att påpeka sakförhållanden för politikerna. Men jag har inte fått några propåer om att vi ska agera met FRA-lagen,” säger hon bland annat.

Så talar en mediechef som går i statsmaktens ledband. Vad hände med den stolta devisen ”fri television”?

Det är då skönt att höra att SR:s vd förståt vad det handlar om:

”Jag är fortfarande förvånad över att man kan stifta en lag som tar över grundlagen och underminierar källskyddet. När källskyddet är hotat måste vi agera. Det rör våra anställdas arbetsmöjligheter, men framförallt demokratin,” säger Kerstin Brunnberg till Resumé.

Just det, Eva Hamilton, lyssna till din kloka vd-kollega! Anslut dig till kampen mot denna lag som inte enbart hotar de fria mediernas möjlighet att arbeta, utan dessutom riskerar att sätta Sverige på de globala IT-förtagens svarta lista.

Om inte FRA-lagen rivs upp kommer vi att få se en ökad flykt från landet när det gäller serverparker, webbhotell och diverse webb-tjänster. Vem vill verka i ett land som svarar upp mot teknik och moral i George Orwells 1984?

Fortsätt att följa Tidningsutgivarna och Anna Serners kamp mot FRA-lagen här.

Apropå moral så skriver en annan Anna nämligen Anna Troberg på sin blogg om det moraiskt förkastliga i FRA-lagen. Hon har även gjort en bra lista på blogginlägg om FRA):

”Så innan ni låter er kollras bort av FRA-anhängarnas röriga och ofta motstridiga uppgifter om FRA-lagens tekniska realiteter, så är det värt att begrunda några korta moraliska frågor.

1. Är det moraliskt rätt att staten ska ha möjlighet att ta del av din privata kommunikation?
2. Är det moraliskt rätt att staten ska kunna kartlägga dina sociala kontakter?
3. Är det moraliskt rätt att staten med hjälp av FRA:s egen lilla PUL ska kunna registrera din politiska tillhörighet eller vem du hoppar i säng med?
4. Är det moraliskt rätt att staten ska kunna använda personlig information om dig för att köpslå med främmande makt?
5. Är det moraliskt rätt att om något av ovanstående skulle drabba dig, så kommer du aldrig att få veta det och därmed aldrig få någon upprättelse?”

Så frågan om FRA-lagen innehåller många aspekter, den personliga friheten är naturligtvis a och o i ett civiliserat samhälle, men viktigast för oss inom media är just nu att som Anna Serner ta strid för att rädda meddelarskyddet.

Att en moderatledd regering och en regering med Folkpartiet (liberaler?), skulle genomdriva en lag av det här slaget skulle vi för några år sedan inte ha kunnat föreställa oss ens i våra värsta mardrömmar. Nu börjar det bli dags för en nationell tidningskampanj mot FRA:s spaningar och mot den lag som är ett hot mot den fria pressen.

Tyvärr har den här regeringen mer smuts på fingrarna när det gäller att stoppa den fria pressen och inskränka våra möjligheter att göra ett bra jobb i kristider. Var inte moderterna också ett parti som pratade mycket om den personliga friheten tidigare, vad har hänt?

Read Full Post »