Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘SvD’

[uppdaterad, se sista stycket]

Ett gäng kulturproffs (tycker dom själva) har dragit igång sajten Kulturskaparna.com. För att få uppmärksamhet kring sina aktiviter har man lyckats placera en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt under rubriken
Stort stöd för upphovsrätt på nätet. Tveklöst anser dig sig själv förmer än alla amatörer i kulturfloran.

Bland undertecknarna finns Pelle Kronestedt, ordf Svenska fotografers förbund och Agneta Lindblom Hulthén, ordf Svenska journalistförbundet.

OK, ”bloggstorm” kanske är att ta i, men det verker inte vara många utanför den inre kretsen som håller med. Rösterna emot deras resonemang är starkare. Här är några exempel.

SvD:s egen Anders Mildner sågar dem jäms med fotknölarna i sitt inlägg:
Den slutliga självmarginaliseringen
Han skriver bland annat:
Vem är en författare i en tid där alla kan ge ut sina egna böcker?
Vem är filmare i en tid där alla filmar?
Vem är fotograf i en tid där alla tar bilder?
Vem är kompisitör i en tid där alla spelar in musik?
Och så vidare.

Och fortsätter …

Det är inte utan att man läser inlägget med viss trötthet. Har vi verkligen inte kommit längre?
Det svar som lades upp strax efter publiceringen, förklarar egentligen allt som företrädarna för den nya sammanslutningen inte har förstått.
Läs hela inlägget, det här är veckans måsteläsning.

Gruppen har en gammalmodig och begränsad syn på kulturskapare. Man kan se dem som kulturkapare skriver Oscar Swartz  i sitt blogginlägg Kulturskapare eller Kulturkapare?

Även jag är kulturskapare skriver Emma på Opassande.se och fortsätter:
Förresten, var det nån mer än jag som tyckte det var märkligt att skribenterna verkar tro att det finns nån utbredd vilja att förbjuda upphovsrätt som koncept? Var får de sånt ifrån, liksom? Vilka är det artikelförfattarna argumenterar mot ur det avseendet?

Naturligtvis openerar sig även Piratpartisterna och kulturpersoner som ”tvångsrekryterats in i denna lobbyorganisation …”.

Mikael Elmlund, Piratpartist skriver: Kulturskaparna, en ny tentakel på upphovsrättsmaffian?

Kulturen är, vad ni än tror, inte en produkt som produceras, paketeras och försäljs av professionella kulturskapare utan någonting som vi alla har en del i och som vi alla har rätt att ta del av och dela med oss av. Det skriver Fredrik Moberg, pirstpartist på bloggen Syrrans granne.

Markus Amalthea Magnuson hör också till dem som protesterar mot att bli indragen i denna lobbygrupp-
På bloggen Barnvagnen skriver han ett långt och läsvärt inlägg under rubriken Nej, ni representerar inte mig! och säger bland annat:
En grundläggande felaktighet i Kulturskaparnas utspel är förstås att de låtsas som att alla nämnda yrkesgrupper delar en och samma syn på sitt eget material, användningen av det, betalningen för det och återanvändningen av det. Det räcker med att konstatera att många skapare av film och musik – de två sfärer jag har mest erfarenhet av – är helt okej med att deras verk sprids fritt på nätet för att denna enhetliga bild av ”upphovsrättsinnehavarnas intressen” ska krackelera.

Så här skriver Fredrik Sand, vid Stockholms Handelskammare.

Upphovsrätt: Kulturskapare kliver ur askan

… Åter till upphovsrätten, den måste nog räddas undan sina ivrigaste försvarare. Det är de högljudda särintressena som gör att upphovsrättens legitimitet försvagas.  Låt oss i stället diskutera en reformerad upphovsrätt som gagnar alla intressenter. Det behövs när Internet och digitaliseringen har förändrat förutsättningarna för alla – för alltid.

Annonser

Read Full Post »

[Uppdaterad, se länkar i slutet]

I gårdagens Sundsvalls Tidning (2010.02.08) finns en artikel om företagspolicy gentemot social medier. Om valet av öppenhet eller förbud mot Facebook, Twitter med mera. Frågan är var gränsen går inom medieföretagen själva. Vad kan man blogga om och var går gränsen för den interna debatten?

Sociala medier delar företagsvärlden, är rubriken i tidningen och i en sidoartikel intervjuas förre ST-medarbetaren Sofia Mirjamsdotter som skapat sig en position som expert inom sociala medier. Hon bloggar på Aftonbladet.se, och Samesamebutdifferent.se, men det var med bloggidentiteten Mymlan hon blev känd.

– Det är en ny kultur som handlar om öppenhet, möjlighet att dela med sig och att umgås. Människor med makt kan bli störda när vem som helst kan ge uttryck för sina åsikter. Det säger Sofia Mirjamsdotter i intervjun kring social mediernas plats på arbetsplatserna. Hon säger också:

– Samma lagar och regler gäller som i alla delar av samhället. Som anställd ska man till exempel vara lojal med arbetsgivaren.

Självklart bejakar medieföretagen Facebook, Twitter, YouTube med mera som arbetsredskap och publiceringsplattformar. Men var går gränsen för hur mycket av den interna diskussionen man kan torgföra?

I Sundsvall rullar just nu ”sjukhusskandalen” eller ”sjukhussåpan” där bypolitiken styr utvecklingen i landstinget. En bevakning som får sitt verkliga bränsle i alla kommentarer på nätet och i tidningen. Naturligtvis mängder av kommentarer och debattinlägg från de som själva jobbar i vården.

Men vad skulle hända om det drabbar oss själva. Är vi lika beredda att försvara öppenheten då? Kommer vi att även då bejaka transparens i Twitterflöden och på Facebook? Om exempelvis Björn Hedensjö, ny chef på DN.se, skulle utnyttja bloggandet på SSBD för att berätta om turbulensen på DN när nya kvastar sopar i det anrika tidningshuset.

Eller vad skulle hända om jag i min blogg berättade om en intern konflikt i vår koncern? Ponera att jag på vårt intranät publicerar ett inlägg som är kritisk till utvecklingen inom Mittmediakoncernen. Och att inlägget raderas för att det egentligen inte finns något debattforum på intranätet. Upprörd över censuren publicerar jag istället inlägget på min blogg.
Skulle jag då begå ett lagbrott eller vara illojal mot min arbetsgivare och riskera avsked?

Det skulle vara intressant att höra vad andra aktiva bloggare på tidningarna säger om ett sånt scenario. Vad säger Axel, Ylva och Mikael på Medievärlden? Vad säger Anders Mildner på SvD-bloggen, Anna Serner på TU eller Sören Karlsson på HD.se? Var går gränsen i era företag?

Kolla även omröstningen på TU.se kring användningen av social medier på jobbet. Visserligen få röstande än så länge, men förvånande att det finns medarbetare i medieföretag som säger nej till dessa aktiviteter på arbetstid.

Missa föresten inte Sofia Mirjamsdotters ”Veckan som gick, vecka 5”. Där finns tips på många intressanta bloggar, med anledning av utdelningen av Aftonbladets Stora Bloggpriset.

[uppdaterad]

Anders Mildner har ett utmärkt inlägg i frågan på svd.se under rubriken:

Fyra argument för Facebook på arbetsplatsen

Läs även Joakim Jardenberg som i tisdags (2010.02.09) satt i Nyhetsmorgon och kommenterade Facebook på jobbet.

Read Full Post »

[Dagsvara 2010 – 6]

Paneldebatt: vem äger affären – och hur maximerar vi intäkterna?
Moderator: Joakim Jardenberg, VD, Mindpark. Medverkande, Lisbeth Knutdsen, VD, Berlingske Media, Per-Åke Olsson, Headwise och Fredric Karén, Chef, SvD.se

Som en utgångspunkt till debatten påminner Joakim om hur Google startade, nämligen genom att bygga en tjänst som snabbt fick många användare och sedan satte man ett gäng utvecklare på att komma fram med smarta affärsmodeller.

Lisbeth Knutdsen: Vi vill gärna experimentera kring olika affärsmodeller och se efter om vi ska konkurrerar eller samarbeta med Goggle, Facebook etc. Det dummaste vi kan göra är att bara sitta och titta på varandra. Vi har en verksamhet med 200 titlar, lokalt och nationellt. Vi vill inte ge upp någon av dessa utan istället stärka varje enhet genom nya tjänster.

På Jockes fråga säger Lisbeth Knutdsen att Ja, vi räknar med att ta betalt för mer och mer av innehållet.

Fredric Karén: Vi har gjort misstaget tidigare att försöka ta betalt för innehåll som vi ”låste in” för enbart betalande abonnenter. Vi tappade läsare och annsörer i den takt att vi fick backa tillbaka och ta bort betalspärrarna.

Lisbeth Knutdsen: Vi har samma erfarenhet som ni på Svenskan. Det blev en total katastrof och vi tappade mark till konkurrenterna, precis som ni. Det enda som går att ta betalt för är ”premiumprodukter” – sånt som är helt unikt och ingen annan har. Det gäller att bygga nya nyttiga tjänster.

Per-Åke Olsson: Branschens problem när det gäller annonsintäkterna är att vi har så dåliga annonsformat. Banner fungerar inte, det vet vi sedan länge. Vi måste istället fokusera på upplevelser som ger bättre resultat för annonsörerna.

Lisbeth Knutdsen: När det gäller webb-tv har vi enats i Danmark om ett antal fungerande annonsformat, exempelvis annonser som ramar in spelaren. Vi ska fortsättningsvis hitta nya annorlunda format. Detta jobb har ökat intresset hos våra annonsörer.

Joakims fråga till publiken: ”Hur många här tror att vi inte kan få ut mer pengar från nätet?”
Ingen räcker upp handen, vilket får Joakim att kommentera: ”Bra, se till att gå hem och jobba på detta!”

Lisbeth Knutdsen: Eftersom läsaren i Danmark betalar omkring 4.000 kronor (danska kronor) för ett helårsabonnemang måste en del i tidningen vara unikt material som inte läggs ut på nätet.

Per-Åke Olsson: Jag tror att man är ute på fel väg om man håller undan material.

Lisbeth Knutdsen: Nej, men vi ser en hel del som inte fungerar på nätet, detta kan vi göra unikt i papperstidningen.

Joakim Jardenberg: Vad har vi för möjlighet att skapa tjänster som utnyttjar att det finns fler och fler ute i olika sociala medier som exempelvis Facebook.

Lisbeth Knutdsen: Vi har byggt en egen lokal community som även har kopplingar till Facebook, där ska vi tjäna pengar.

Fredric Karén: Vi har sett försöka till att bygga lokala varianter som inte lyckats, jag tror hellre på att finnas på de befintliga stora sociala medierna.

Joakim Jardenbergs konklusion: En uppmaning, ni måste börja jobba tillsammans, affärsutveckla tillsammans och dessutom försöka få in nytt blod i branschen.

Read Full Post »