Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘medievarlden.se’

[Uppdaterad, se länkar i slutet]

I gårdagens Sundsvalls Tidning (2010.02.08) finns en artikel om företagspolicy gentemot social medier. Om valet av öppenhet eller förbud mot Facebook, Twitter med mera. Frågan är var gränsen går inom medieföretagen själva. Vad kan man blogga om och var går gränsen för den interna debatten?

Sociala medier delar företagsvärlden, är rubriken i tidningen och i en sidoartikel intervjuas förre ST-medarbetaren Sofia Mirjamsdotter som skapat sig en position som expert inom sociala medier. Hon bloggar på Aftonbladet.se, och Samesamebutdifferent.se, men det var med bloggidentiteten Mymlan hon blev känd.

– Det är en ny kultur som handlar om öppenhet, möjlighet att dela med sig och att umgås. Människor med makt kan bli störda när vem som helst kan ge uttryck för sina åsikter. Det säger Sofia Mirjamsdotter i intervjun kring social mediernas plats på arbetsplatserna. Hon säger också:

– Samma lagar och regler gäller som i alla delar av samhället. Som anställd ska man till exempel vara lojal med arbetsgivaren.

Självklart bejakar medieföretagen Facebook, Twitter, YouTube med mera som arbetsredskap och publiceringsplattformar. Men var går gränsen för hur mycket av den interna diskussionen man kan torgföra?

I Sundsvall rullar just nu ”sjukhusskandalen” eller ”sjukhussåpan” där bypolitiken styr utvecklingen i landstinget. En bevakning som får sitt verkliga bränsle i alla kommentarer på nätet och i tidningen. Naturligtvis mängder av kommentarer och debattinlägg från de som själva jobbar i vården.

Men vad skulle hända om det drabbar oss själva. Är vi lika beredda att försvara öppenheten då? Kommer vi att även då bejaka transparens i Twitterflöden och på Facebook? Om exempelvis Björn Hedensjö, ny chef på DN.se, skulle utnyttja bloggandet på SSBD för att berätta om turbulensen på DN när nya kvastar sopar i det anrika tidningshuset.

Eller vad skulle hända om jag i min blogg berättade om en intern konflikt i vår koncern? Ponera att jag på vårt intranät publicerar ett inlägg som är kritisk till utvecklingen inom Mittmediakoncernen. Och att inlägget raderas för att det egentligen inte finns något debattforum på intranätet. Upprörd över censuren publicerar jag istället inlägget på min blogg.
Skulle jag då begå ett lagbrott eller vara illojal mot min arbetsgivare och riskera avsked?

Det skulle vara intressant att höra vad andra aktiva bloggare på tidningarna säger om ett sånt scenario. Vad säger Axel, Ylva och Mikael på Medievärlden? Vad säger Anders Mildner på SvD-bloggen, Anna Serner på TU eller Sören Karlsson på HD.se? Var går gränsen i era företag?

Kolla även omröstningen på TU.se kring användningen av social medier på jobbet. Visserligen få röstande än så länge, men förvånande att det finns medarbetare i medieföretag som säger nej till dessa aktiviteter på arbetstid.

Missa föresten inte Sofia Mirjamsdotters ”Veckan som gick, vecka 5”. Där finns tips på många intressanta bloggar, med anledning av utdelningen av Aftonbladets Stora Bloggpriset.

[uppdaterad]

Anders Mildner har ett utmärkt inlägg i frågan på svd.se under rubriken:

Fyra argument för Facebook på arbetsplatsen

Läs även Joakim Jardenberg som i tisdags (2010.02.09) satt i Nyhetsmorgon och kommenterade Facebook på jobbet.

Annonser

Read Full Post »

Axel Andén på Medievarlden.se tipsar om Peter Rosdahls (GoodOld.se) personliga blogg där han skriver:
Hur skulle tidningarnas webbplatser se ut om de var anpassade efter bara mig?

Jag läser och känner igen hela idén, hela konceptet. En nyhetstjänst som inte bara levererar det vi normalt kallar nyheter; lokalt, riks, utrikes. Nej en nyhetstjänst som även levererar värdefull personlig direktriktad information och samtidigt är en länk till social medier som Facebook eller vad dom nu heter om några år.

Var har ja sett det? Jo, i projektet UbiMedia. (Namnet kommer från ubiquitous = allestädes närvarande). Ett projekt som under tre år (2006-2009), engagerade tio svenska dagstidningar och Tidningsutgivarna för att skapa morgondagens nyhetstjänst. En tjänst som är just som den Peter Rosendahl efterlyser. Så tidningarna kan, det är bara synd att det tar så lång tid för alla nya idéer att slå igenom. Den teknik som beskrivs i UbiMediakonceptet kanske inte direkt finns på marknaden på det sättet, men inte långt borta i vilket fall som helst.

Titta själv på de tre konceptfilmerna om Albin, Diana och Maria.

Read Full Post »

Nedläggningen av Medievärlden som papperstidning går väl bara att tolka på ett sätt – Tidningsutgivarna tror inte längre på papperstidningen(!).
Den stora frågan blir väl då vilka betalmodeller man tänker rekommendera medlemsföretagen istället.

[Uppdaterad med ny länk i botten]

I sak har naturligtvis TU rätt, för första gången är papperstidningens existens rejält hotad, vilket inte minst framkom under Branschdagarna nyligen. Men att TU ville gå före och visa vägen på detta sätt är lite överraskande. Visst, det har med sparpaket att göra, men framförallt har detta symbolvärde. Om man velat ha kvar papperstidningen hade man kunnat lyssna på Anders Ahlberg och hans förslag om att återgå till den tidigare betalmodellen.

Anders Ahlberg har på ett lysande sätt lyft Medievärlden till att bli branschens mest intressanta och vakna produkt, både på papper och på nätet. Själv kommer jag att sakna tidningen och ställer mig också frågande till det skisserade upplägget.

Medievarlden.se skrivet:

”Tidningen får ett nytt uppdrag, att granska branschen. I dag ska den både vara opinionsbildande och granskande.”

En webbtidning som inte ska vara opinionsbildande och innehålla en levande debatt, den kommer snart att även den dö sotdöden. I dag när de snabba kommentarerna och den heta debatten borde vara varje publikations livsnerv. Jag hoppas förstås att detta bara är en olycklig och felaktig formulering och att verkligheten blir en annan. En annan fråga är hur fri och granskande den nya medievarlden.se kommer att kunna vara gentemot sina stora mäktiga ägare.

Men för att återgå till papperstidningen- Att denna produkt är allvarligt hotad visar bland annat denna graf.

Utvecklingen av dagstiodningsläsare i Sverige

Siffrorna är hämtade från Dagspresskollegiet och visar att från 30 år och neråt i ålder så överger man papperstidningen i snabb takt. Detta är en varningsklocka, och det kanske är så vi ska tolka nedläggningen av Medievärlden på papper. Som en signal till branschen att nu är det verkligen allvar.

De här signalerna har funnits länge, men tidningsbranschen har inte riktigt tagit det på allvar. Jag hörde bara för ett par veckor sedan några kollegor prata om utvecklingen i termer som ”… dagstidningen har ju funnits i över hundra år, det är klart den överlever”.

Istället för att i god tid planera för detta scenario är nu risken istället att det blir panik i ledet, och det mest tragiska är ju om man tror att man kan spara sig ur krisen.

Jag har nyligen varit i Vietnam och föreläst och deltagait i workshops i ett Medieforum för Vietnamesiska mediechefer. Jag jobbade då bland annat med, Michelle Foster, som är marknadsexpert när det gäller mediebranschen och bland annat jobbat åt Gannett Co. Hennes siffror var helt enkelt chockerande. Visst har vi hört om krisen i den amerikanska tidningsbranschen, men det som väntar de närmaste åren är långt värre än vad många föreställt sig.

Michelle Foster summerade:

“Många tidningar kommer att försvinna i början av 2010. För väldigt många sjunker inkomsterna för eftertextannonser (classified) med 40 % per kvartal sedan Q1 2009 på årsbasis.
Vår traditionella affärsmodell, att sälja annonser och ta betalt för tidningen, det
fungerar inte längre. Här behövs helt nya affärsmodeller eller helt nya produkter. Men många mediehus kör på i gamla hjulspår och tror att allt ändå kommer att ordna sig – vi har ju funnits i så många år …”

Det som bland annat slagit undan benen på tidningsbranschen i USA är den amerikanska varianten av Blocket – Craigslist. En sajt för det vi kallar eftertextannonser (classified) som nu även finns i Europa och Asien.

Eftersom tidningsbranschen är så långsam i vändningarna och ofta konservativ så lämnade vi i Sverige fältet öppet för Blocket.

Jag var med på det möte i Göteborg den 11-12 mars 1998 när Citygate bildades. Nu skulle vi få ordning på affärerna på nätet! Vi skissade på sajter för jobb, begagnade bilar, prylmarknader med mera.

Vad hände?

Jovisst, vi fick så småningom Smartjobb som sedan blev Lokus, men alldeles för sent och i för dålig samordning. Då var vi redan omkörda.

Orsaken var bland annat för långsamma beslutsprocesser, för dålig samordning och sist men inte minst tron att vi trots allt skulle kunna bevara vår affärsmodell kring eftertextannonserna. Blocket var gratis från början, sedan tog man blygsamma 20 kronor per annons. Annonscheferna såg på sina fortfarande inkomstbringande annonssidor och trodde de skulle överleva konkurrensen. En tydlig felbedömning.

Det är minst sju – åtta år sedan som jag skisserade på det framtidsscenario som nu håller på att bli verklighet. Folk vill inte betala för en tidning hela veckan.
Många tidningar kommer att gå ner i periodicitet. För de flesta blir det utgivning enbart fredag-lördag, lördag – söndag, eller bara ett enda helgmagasin av typen Newsweek.

Ska vi förhålla oss till detta eller ska vi som vanligt tro att allt ordnar sig?

Tyvärr verkar det som om strukturförändringarna i den svenska pressen gjort att beslutsprocesser och samordningsprojekt nu tar ännu längre tid och blir ännu svårare att genomföra. Inte tvärtom som säkert var tanken.

På Mindpark.se har Joakim Jardenberg kommenterat nedläggningen av Medievärlden och också samlat länkar till andra kommentarer.

Här finns de dystra siffrorna från Dagspresskollegiets presentation under Branschdagarna att hämta.

Se även Craigslist och miljarderna som försvann, (Minpark #016)

Read Full Post »