Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘journalistik’ Category

Have to write this in English. It is too complicated, trying to write in Swedish on a PC without Swedish caracters. Besides that, a pc that writes z when I hit the y-button (!).

Well, it is a little frustrating to be allmost of line when big things happen. At home, in Sundsvall, a big water leak is big news and generats alltime high in the webb trafic for ST.nu.

But what is that compared to the flooding here in Warsaw, where I spend this week. The river is almost 8 meters abowe normal water level, and still going up even more. All kinds of resque teams and voluntars try to keep the water out of the areas down town that are built below water level.

And here I am, some miles outside down town, on a slow 3G modem. I wish I was by the riverside blogging about the heroic work they do, trying to save the town from a real disaster.  I might try to get there by the weekend to follow what happens.

Down the stair there is a sidewalk, 7 meters under water.

Down the stair there is a sidewalk, 7 meters under water.

Annonser

Read Full Post »

[uppdaterad, se sista stycket]

Ett gäng kulturproffs (tycker dom själva) har dragit igång sajten Kulturskaparna.com. För att få uppmärksamhet kring sina aktiviter har man lyckats placera en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt under rubriken
Stort stöd för upphovsrätt på nätet. Tveklöst anser dig sig själv förmer än alla amatörer i kulturfloran.

Bland undertecknarna finns Pelle Kronestedt, ordf Svenska fotografers förbund och Agneta Lindblom Hulthén, ordf Svenska journalistförbundet.

OK, ”bloggstorm” kanske är att ta i, men det verker inte vara många utanför den inre kretsen som håller med. Rösterna emot deras resonemang är starkare. Här är några exempel.

SvD:s egen Anders Mildner sågar dem jäms med fotknölarna i sitt inlägg:
Den slutliga självmarginaliseringen
Han skriver bland annat:
Vem är en författare i en tid där alla kan ge ut sina egna böcker?
Vem är filmare i en tid där alla filmar?
Vem är fotograf i en tid där alla tar bilder?
Vem är kompisitör i en tid där alla spelar in musik?
Och så vidare.

Och fortsätter …

Det är inte utan att man läser inlägget med viss trötthet. Har vi verkligen inte kommit längre?
Det svar som lades upp strax efter publiceringen, förklarar egentligen allt som företrädarna för den nya sammanslutningen inte har förstått.
Läs hela inlägget, det här är veckans måsteläsning.

Gruppen har en gammalmodig och begränsad syn på kulturskapare. Man kan se dem som kulturkapare skriver Oscar Swartz  i sitt blogginlägg Kulturskapare eller Kulturkapare?

Även jag är kulturskapare skriver Emma på Opassande.se och fortsätter:
Förresten, var det nån mer än jag som tyckte det var märkligt att skribenterna verkar tro att det finns nån utbredd vilja att förbjuda upphovsrätt som koncept? Var får de sånt ifrån, liksom? Vilka är det artikelförfattarna argumenterar mot ur det avseendet?

Naturligtvis openerar sig även Piratpartisterna och kulturpersoner som ”tvångsrekryterats in i denna lobbyorganisation …”.

Mikael Elmlund, Piratpartist skriver: Kulturskaparna, en ny tentakel på upphovsrättsmaffian?

Kulturen är, vad ni än tror, inte en produkt som produceras, paketeras och försäljs av professionella kulturskapare utan någonting som vi alla har en del i och som vi alla har rätt att ta del av och dela med oss av. Det skriver Fredrik Moberg, pirstpartist på bloggen Syrrans granne.

Markus Amalthea Magnuson hör också till dem som protesterar mot att bli indragen i denna lobbygrupp-
På bloggen Barnvagnen skriver han ett långt och läsvärt inlägg under rubriken Nej, ni representerar inte mig! och säger bland annat:
En grundläggande felaktighet i Kulturskaparnas utspel är förstås att de låtsas som att alla nämnda yrkesgrupper delar en och samma syn på sitt eget material, användningen av det, betalningen för det och återanvändningen av det. Det räcker med att konstatera att många skapare av film och musik – de två sfärer jag har mest erfarenhet av – är helt okej med att deras verk sprids fritt på nätet för att denna enhetliga bild av ”upphovsrättsinnehavarnas intressen” ska krackelera.

Så här skriver Fredrik Sand, vid Stockholms Handelskammare.

Upphovsrätt: Kulturskapare kliver ur askan

… Åter till upphovsrätten, den måste nog räddas undan sina ivrigaste försvarare. Det är de högljudda särintressena som gör att upphovsrättens legitimitet försvagas.  Låt oss i stället diskutera en reformerad upphovsrätt som gagnar alla intressenter. Det behövs när Internet och digitaliseringen har förändrat förutsättningarna för alla – för alltid.

Read Full Post »

[Uppdaterad, se länkar i slutet]

I gårdagens Sundsvalls Tidning (2010.02.08) finns en artikel om företagspolicy gentemot social medier. Om valet av öppenhet eller förbud mot Facebook, Twitter med mera. Frågan är var gränsen går inom medieföretagen själva. Vad kan man blogga om och var går gränsen för den interna debatten?

Sociala medier delar företagsvärlden, är rubriken i tidningen och i en sidoartikel intervjuas förre ST-medarbetaren Sofia Mirjamsdotter som skapat sig en position som expert inom sociala medier. Hon bloggar på Aftonbladet.se, och Samesamebutdifferent.se, men det var med bloggidentiteten Mymlan hon blev känd.

– Det är en ny kultur som handlar om öppenhet, möjlighet att dela med sig och att umgås. Människor med makt kan bli störda när vem som helst kan ge uttryck för sina åsikter. Det säger Sofia Mirjamsdotter i intervjun kring social mediernas plats på arbetsplatserna. Hon säger också:

– Samma lagar och regler gäller som i alla delar av samhället. Som anställd ska man till exempel vara lojal med arbetsgivaren.

Självklart bejakar medieföretagen Facebook, Twitter, YouTube med mera som arbetsredskap och publiceringsplattformar. Men var går gränsen för hur mycket av den interna diskussionen man kan torgföra?

I Sundsvall rullar just nu ”sjukhusskandalen” eller ”sjukhussåpan” där bypolitiken styr utvecklingen i landstinget. En bevakning som får sitt verkliga bränsle i alla kommentarer på nätet och i tidningen. Naturligtvis mängder av kommentarer och debattinlägg från de som själva jobbar i vården.

Men vad skulle hända om det drabbar oss själva. Är vi lika beredda att försvara öppenheten då? Kommer vi att även då bejaka transparens i Twitterflöden och på Facebook? Om exempelvis Björn Hedensjö, ny chef på DN.se, skulle utnyttja bloggandet på SSBD för att berätta om turbulensen på DN när nya kvastar sopar i det anrika tidningshuset.

Eller vad skulle hända om jag i min blogg berättade om en intern konflikt i vår koncern? Ponera att jag på vårt intranät publicerar ett inlägg som är kritisk till utvecklingen inom Mittmediakoncernen. Och att inlägget raderas för att det egentligen inte finns något debattforum på intranätet. Upprörd över censuren publicerar jag istället inlägget på min blogg.
Skulle jag då begå ett lagbrott eller vara illojal mot min arbetsgivare och riskera avsked?

Det skulle vara intressant att höra vad andra aktiva bloggare på tidningarna säger om ett sånt scenario. Vad säger Axel, Ylva och Mikael på Medievärlden? Vad säger Anders Mildner på SvD-bloggen, Anna Serner på TU eller Sören Karlsson på HD.se? Var går gränsen i era företag?

Kolla även omröstningen på TU.se kring användningen av social medier på jobbet. Visserligen få röstande än så länge, men förvånande att det finns medarbetare i medieföretag som säger nej till dessa aktiviteter på arbetstid.

Missa föresten inte Sofia Mirjamsdotters ”Veckan som gick, vecka 5”. Där finns tips på många intressanta bloggar, med anledning av utdelningen av Aftonbladets Stora Bloggpriset.

[uppdaterad]

Anders Mildner har ett utmärkt inlägg i frågan på svd.se under rubriken:

Fyra argument för Facebook på arbetsplatsen

Läs även Joakim Jardenberg som i tisdags (2010.02.09) satt i Nyhetsmorgon och kommenterade Facebook på jobbet.

Read Full Post »

Sista veckan i januari samlades ett tiotal medieföretag hos DN/Expressen för en träff kring mediecenter. Ett samarbete kring utvecklingsfrågor med 1-2 träffar per år. Från och med i år kommer detta samarbete att via TU få ett nytt nav, nämligen Mediekompass.

Tidningen i skolan (TiS) har haft en naturlig koppling till de tidningar som har mediecenter i olika former. Nu fördjupas det samarbetet i och med att Tidningen i skolan övergår i en ny verksamhet under namnet Mediekompass . Sajten öppnar senare i vår.

– Mediekompass kommer att vidareutveckla de tjänster som TiS haft för skolorna, men man kommer även att spela en mer aktiv roll för tidningar med verksamhet som ST:s mediecenter. (Cirka 15 tidningar i landet). Det berättade Lena Victorin, som är verksamhetsledare för Mediekompass.

Mediekompass kommer att samla länkar och information om alla mediecenter på sin sajt. Dessutom startar man ett abonnerat nyhetsbrev för lärare som besöker mediecenter.
Nyhetsbrevet är kostnadsfritt och utkommer en gång i veckan och innehåller konkreta övningar kring medier och aktuella nyheter. På så sätt får vi som tidning en mer kontinuerlig kontakt med våra målgrupper. Genom nyhetsbrevet kan vi också sprida information om evenemang och nyheter.
Mediekompass kommer också att tillhandahålla pluggannonser och banners.

DN satsar på skolorna
På träffen berättade också Anna Wallin, projektledare på DN Marknad om DN/Expressens sastsning på skolorna. En satsnings som bland annat inneburit en ny sajt DNskola.se.
Via sajten kan elever skriva artiklar, publicera bilder och filmer och därmed delta i en pristävling med 15.000 kronor som pris. En tävling som utgår från teman kopplade till läroplanen, med 3-4 teman varje år. Därmed också 3-4 tävlingar årligen.
Tävlingen är naturligtvis en drivkraft för sajten, men minst lika stor prestige ligger i att bli publicerade på DNskola.se.
Dock planerar man underligt nog ingen publicering i papperstidningen, vilket förvånade oss deltagare. Med ett så bra koncept borde man naturligtvis ta chansen att stärka papperstidningen.

Med skolsatsningen visar man att även en institution som DN kan agera snabbt. Initiativet togs nämligen så sent som i höstas och sajten var igång redan innan årsskiftet.
Anledningen till att man kunde agera så snabbt var att man skippade Polopoly som DN/Expressen annars har som publiceringsverktyg för webben. Istället har man byggt med öppen källkod via Drupal.
”Vi fick först nobben när vi vill gå förbi Polopoly”, berättar Anna Wallin. ”Men när vi tog fram ett konkret förslag som visade hur mycket pengar vi sparade och hur snabbt arbetet skulle gå så fick vi OK direkt”.

DN/Expressens nyrenoverade mediecenter.

DN/Expressens nyrenoverade mediecenter.

Träffen för mediecentertidningar hölls i DN/Expressens nyrenoverade mediecenter. Företaget Expology har stått för förnyelsen.

Read Full Post »

Det är bara att erkänna. Jag är fast – i en ny morgonrutin.

Efter att ha öppnat mailkorgen, kollat ST-inline (vårt intranät), så blir det Norrans direktchatt med läsarna. Det är spännande att se vilken respons eRedaktören Waldemar Mellquist får från läsarna och vilka tips som dyker upp.

Norran.se (tidningen Norra Västerbotten) är verkligen en föregångare i det här sammanhanget. Men det finns mer goda idéer att hämta från Norran.se. Till exempel deras föredömligt enkla funktion för läsarna att ladda ner ”Dagens bild”.

Men direktchatten med läsarna är verkligen lysande. Så här berättar chefredaktör Anette Novak om satsningen:

”Tankarna utvecklade jag under det lilla glapp som uppstod vid övergången från mitt jobb på City och innan jag började på Norran. Men det är först nu vi fått det på banan. Känns oerhört stimulerande att det äntligen blir verklighet – ska bli mycket spännande att se vart det leder oss.

Första skarpa testet smög vi igång redan i somras – med Jonas Andersson vid rodret. Vi hade bland annat ett oerhört intressant case. På PM låg ”landstingets plan för massvaccineringen”. En person i chatten förklarade att planen var hopplös – och beskrev i detalj hur man ”egentligen borde ha gjort”. Ville vara anonym men hade uppenbarligen god insyn i landstinget”.

Resultat: vår reporter hade med sig värdefull – och initierad – information till presskonferensen. Vi satt mindre i maktens knä. Artikeln blev mycket bättre.
Slutsats: de som säger att medborgarjournalistik försämrar journalistiken har inte testat vårt filter-system.”

Direktchatten med läsarna lanserades den 1 december, i samband med en helt ny organisation, bland annat för att bli bättre på webben.

Så här beskrev Anette Novak hur ”Norran tar steget in i framtiden”:

”I dag sjösätter vi en helt ny organisation med bättre bemanning på webben tidigt på morgonen och sent på kvällen – då ni är många som läser oss. Vi hoppas också att det ska bli tydligare- att vi levererar unikt material- i de olika kanalerna.”

Än så länge är eRed Waldemar Mellquist ensam om att sköta chatten men på sikt ska fler in och turas om med Waldemar.

”Den starkaste känslan är närheten till läsarna och de positiva  reaktionerna. Undan för undan kommer både läsare och kolleger att förstå betydelsen av chatten och att vi nu är aktiva i de sociala medierna. Det är spännande och roligt!” Det säger Waldemar Mellquist entusiastiskt.

Det här är det bästa exemplet på aktiv medborgarjournalistik jag sett. Den tidning som inte kopierar detta missar något väsentligt i utvecklingen av läsarkontakter och den lokala journalistiken.

Så här kan det se ut på Norran-chatten.

Så här kan det se ut på Norran-chatten.

I den översta rutan på chatten skriver eRedaktören om något aktuellt ämne man vill ha in synpunkter på. Under Dagens PM redovisas några av de ämnen som finns på redaktionens bevakningslista för dagen.

Tipsen och synpunkterna trillar in i en jämn ström och redaktören berättar ibland direkt vad man kommer att bevaka och vad som står på väntelistan, eller vad man inte hinner med. Aktuellt här är synpunkter på kommunens sätt att spara.

Dagens bild är en annan lösning jag gärna skulle kopiera. Föredömligt enkelt för läsarna och överskådligt och snyggt att titta på.

Dagens Bild i Norran.se

Enkel bildhantering i Norran.se

Read Full Post »

Det är knappast någon överdrift att säga att medievärlden aldrig varit så turbulent som nu. I krisens spår (stora annonstapp och upplagetapp), duggar nu nyheterna tätare än någonsin. Det vill säga nyheterna om snabba förändringar i mediebranschen.

Det senaste tuffa beskedet är från brittiska the Guardian, som efter att man sparkat 250 journalister nu går ut och söker deras ersättare – i bloggvärlden.

Ett intressant besked, bland annat med tanke på mitt resonemang i ett tidigare inlägg kring medborgarjournalister kontra vanliga journalister.

Vad är då skillnaden mellan vanliga journalister och medborgarjournalister? Är medborgarjournalistiken giftigare?

Nej knappast, men skillnaden är naturligtvis att en medborgarjournalist kan dölja sig bakom vilket ansikte som helst på allehanda möten och samlingar. Ett wallraffande utan förklädnad med andra ord.

Läs hela inlägget här.
Läs även resume.se: Journalister ersätts med bloggare

Läs även artikeln i medievarlden.se som även innehåller ett par bakgrundslänkar.

Några dagar tidigare kom utspelet från tidningsbaronen David Montgomery. Han vill ha mer kommersiellt inriktade tidningschefer istället för de traditionella chefredaktörerna.

”Det är dags att göra sig av med chefredaktören, skriver resume.se (2009-10-09),
Det säger tidningsbaronen David Montgomery på europeiska koncernen Mecom. Som ersättare vill han ha en innehållschef som förstår hur man kan kommersialisera vad som produceras på redaktionerna.”

På IFRA Expo i Wien handlar det också om det nya medielandskapet och Martha L Stone strategisk rådgivare på WAN-IFRA pratade sig varm för nischprodukter:
– One size fits all gäller inte längre. Nu gäller det att bryta ner på hyperlokal nivå. Läs mer och se en intervju med henne på medievarlden.se.

Read Full Post »

Tillbaka efter en lång skön semester uppdaterar jag mig kring vad som hänt i debatten under sommaren. Det har varit skönt att vara nästan helt utloggad några veckor. Bara några korta semesterglimtar i Facebook via min iPhone.

Noterar med intresse vad som händer kring Mindpark, ska bli intresannat att se hur det utvecklar sig med det nya bloggteamet.

Läser också Anna Serner om Almedalen och seminariet med Katharine Zaleski från webbtidningen Huffington Post:

”Frågan jag själv skulle ha ställt var hur de politiska partierna i Sverige skulle agera om vi fick ett svenskt Huffington Post. Hur skulle de ändra sin politiska kommunikativa strategi om visste att vid varje möte kunde det sitta en medborgarjournalist?” skrev Anna Serner i sin blogg i slutet av juni.

Vad är då skillnaden mellan vanliga journalister och medborgarjournalister? Är medborgarjournalistiken giftigare?

Nej knappast, men skillnaden är naturligtvis att en medborgarjournalist kan dölja sig bakom vilket ansikte som helst på allehanda möten och samlingar. Ett wallraffande utan förklädnad med andra ord.

Men varför har det då hänt så lite på detta område i Sverige?

Det är flera år sedan vi började läsa om Huffington Post, Opinio och O´My News. Många pratade om vikten av att tillämpa medborgarjournalistik, men få gjorde något. Vilken svensk tidning har etablerat en medborgarjournalistik som rör om och som gör skillnad? Har jag missat något?

Visst, en del av våra tidningar erbjuder läsarmedverkan, men då handlar det mest om den typ av artiklar som våra gamla radskrivare levererade. Som på Allehanda Nära, typ; Läger på Bergön, Jazzkursens avslutningskonsert blev bejublad, Nicke vann lydnadsklass 1, etc. Absolut inte att förakta. Den typen av läsning är uppskattad av läsarna, men det är ändå något helt annat än det som handlar om politiska beslut, maktmissbruk, bakåtsträvande byråkrati, flummiga finanser etc.

Inte ens Aftonbladet verkar ha lyckats med sin medborgarjournalistik. I början av 2006 lanserade Aftonbladet.se sin avdelning Läsarbladet, en rubrik som det inte går att hitta längre på sajten.

Allt kan inte bero på de etablerade journalisternas motvilja och motstånd.

Journalisten.se har naturligtvis publicerat ”varningsropen” som från Pnina Yavari Molin, ordförande, Göteborgs-Postens journalistklubb, ledamot i Journalistförbundets styrelse och Yrkesetiska nämnden. Hon skriver om: ”Många faror med medborgarjournalistik”.

Hennes resonemang går ut på att det bara är etablerade och utbildade journalister som klarar att hantera detta hantverk. Jag vägrar att tro att den typen av elitistiskt tänkande har stoppat utvecklingen. Är det bara den väl ingrodda trögheten i branschen som är orsaken, eller var ligger problemet?

I dagsläget när både upplagor och annonsintäkter rasar borde varje ny möjlighet till utveckling tas på allvar.

Rolf van den Brink var på seminariet i Almedalen och kommenterar ”den hypande webbtidningen Huffington Post” i Dagens Media.

Medievarlden.se skriver om Huffington Post som en framgångssaga.

Read Full Post »

Older Posts »