Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Från den 25 augusti (2010) upphör jag med att publicera nya inlägg på den här sidan. Men sidan med alla sina inlägg och kommentarer kommer naturligtvis att finnas kvar och nya kommentarer kommer att publiceras och eventuellt kommenteras av mig

Jag avslutar den aktiva publiceringen här av tre anledningar, dels vill jag bredda mitt bloggande, dels kommer jag inom ett år, i juni 2011, att lämna Sundsvalls Tidning och gå vidare till nya uppgifter, dels vill jag satsa helt på min nya privata blogg Boströms Blogg. Där blir det en mix av medienytt, mediefunderingar och vardagsliv kopplat till vad som händer i närområdet och omvärlden.

Välkommen till min nya vardag i Boströms Blogg.

I går råkade jag trycka på fel knapp och publicera en rubrik som inte skulle publiceras. Så ursäkta bästa prenumeranter på mina inlägg om det kom ett förvirrat mejl till er.

Rubriken var nämligen ämnad för min nya blogg som kommer att ersätta Tidningsliv. Självklart ligger materialet på Tidningsliv kvar under överskådlig tid, men min nya blogg kommer att få en delvis ny inriktning. Av tre anledningar, dels vill jag bredda mitt bloggande, dels kommer jag inom ett år, i juni 2011, att lämna Sundsvalls Tidning och gå vidare till nya uppgifter, dels vill jag tydlligare markera att detta är min privata blogg och synpunkter som jag framför här är mina privata och inte i något avseende STs.

Den nya bloggen rullar jag ut under mitten av augusti och ett av de första inläggen blir ”En tveksam twittrares bekännelse”. Just den rubrik som gick ut av misstag i går.

Väl mött!

[Uppdaterad, se slutet på artikeln]

Först på plats utanför Teliabutiken i Sundsvall var Hans Zetterberg, välkänd fotograf i stan, bland annat för sina bilder från Sundsvalls Gatufest. Han började köa redan vid fyratiden på torsdag eftermiddag.

”Visst är jag nördig” erkänner han för ST.nu.

Sundsvallsfotografen Hans Zetterberg var först på plats för en iPhone 4.

Hans Zetterbergs gatufestbilder kan du se här.

Jag stannade till och pratade lite med Hans, på väg hem från matchen Sundsvall – Hammarby i Superettan. En match som efter 1-0 i första halvlek såg bra ut för Giffarnas del. Sedan slarvade man i försvaret och plötsligt var det 2-1, ett resultat som stod sig fram till sista matchminuten då Christian Brink slog in kvitteringen och räddade en poäng till Giffarna.

Men när det gäller utspisningen i pausen var det värre kaos än vanligt. Tydligen togs man på sängen av det stora publikintresset. Efter drygt halva pausen öppnade man två extra kassor, men det fanns bara en person bakom disken. De som var mest förstiga och hungriga fortsatte att köa trots att andra halvlek dragit igång. Många upprörda röser i kön.

Ta gärna med egen läsk och macka om du ska gå på GIF-matcherna.

Ta gärna med egen läsk och macka om du ska gå på GIF-matcherna.

Vid 1-tiden på natten hade skaran ”iPhone-nördar” utökats till sju personer. Diskussionerna handlade naturligtvis om mobiltelefonernas funktionalitet och brist på bra användargränssnitt. En rimlig teori om Apples framgång är naturligtvis det suveräna användargränssnittet, men även att man bara har en eller två modeller som säljs samtidigt, medan konkurrenterna har en mängd olika modeller och olika mjukvara etc.

Varma filtar och jackor var det som gällde för de som köade utanför Telias butik.

För övrigt så kommer innehållet i min blogg att förändras en hel del om ett par veckor. Nystart av bloggen planerad till mitten av augusti. Vi ses!

Nu växer kritiken mot Aftonbladet för publiceringen av uppgifterna kring Sven Otto Littorin. Det mesta handlar om huruvida Littorin själv dementerat sexköp eller inte. En minst lika intressant fråga är hur mycket Aftonbladet haft på fötterna innan man publicerade. Kan det helt enkelt vara så att man gått på en mina? Att ”Anna” gjort detta med ett bestämt politiskt syfte?

Mycket har skrivits i Littorinaffären, men få har refererat till ett par bloggar som tidigt tog upp några stora frågetecken i storyn.

Bloggen Anybodys Place skriver bland annat:

Anna 30 år, som under drygt ett år hade en annons på flera nätsajter och påstår sig ha sålt sex till Sven Otto Littorin hösten 2006 .. hon slutade med sexhandeln bara några månader senare.
VARFÖR sparade hon alla uppgifter, adresser och kontakter med sina torskar .. när hon under flera år efteråt fick psykologhjälp för att bearbeta sin svåra tid??
Har hon SAMMA dator i dag som för fyra år sedan när hon var så illa ute ekonomiskt att hon tvingades prostituera sig?? Eller gjorde hon sig besväret att föra över ”torskregistret” till en ny dator???
Har Aftonbladet kollat NÄR det telefonnummer som Sven Otto Littorin hade för mer än 3 år sedan lades in i Annas dator?? Det borde ju vara en enkel sak för en tidning som har en hel avdelning med datagenier?
Har Anna kunnat redogöra för klädsel, utseende och beteende hos alla män hon sålt sex till .. eller var det bara ”Peter” som gjorde ett så bestående intryck, att hon minns hans klädsel in i minsta detalj .. fyra år senare??

Bloggen medborgarperspektiv är inne på samma spår i sitt inlägg:

Om den prostituerade skriver Medborgarperspektiv bland annat:

Hon ska också ha sparat mängder av uppgifter om de flesta av sina kunder på sin gamla dator. Det ska bland annat innefatta e-mail konversationer och telefonnummer. Aftonbladet skriver att bland kunderna finns flera direktörer och andra kända personer.

Då kan man fråga sig vad syftet med detta var, från en som uppenbarligen prostituerade sig ”tillfälligt” i en besvärlig ekonomisk situation? Var det att senare på något sätt utnyttja dessa uppgifter mot personerna i fråga?

Medborgarperspektiv skriver också:

Än mer underligt bli det när man läser de skäl som ”Anna” ska ha angett som förklaring på varför hon valt att kontakta Aftonbladet. Aftonbladet skriver att hon i samband med att ha läst om den tidigare polischefen Göran Lindberg ska ha upprörts över hur män med makt utåt ger sken av att stå för en sak, men i verkliga livet agerar helt tvärtom.
Det låter ju på pappret som ett sakligt skäl, men varför valde hon och Aftonbladet att enbart fokusera på Sven Otto Littorin? Det fanns ju ett flertal direktörer och andra kända personer bland hennes stamkunder och som hon rimligen borde ha betydligt säkrare uppgifter om i sin dator än denna ”Peter” som hon bara har träffat en gång!

Nu är det dock inte enbart mer eller mindre anonyma bloggare som kritiserar publiceringen. Sundsvalls Tidnings ledarsida den 15 juli kommenterar affären under rubriken Skyldig utan dom och avslutar ledaren med dessa tänkvärda ord:

Däremot är det ytterst tveksamt om Aftonbladet borde ha publicerat denna historia där ord står mot ord. Där det finns uppenbara krafter som vill svartmåla den anklagade. För Littorin kan aldrig bli frikänd eller fälld, bara dömd i allmänhetens ögon.

Expressen skriver:
Bandindspelning bevisar att Littorin talade sanning om dementin.

Även Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) kommenterar. Hon har även kommenterat några av de tidigare inläggen i sitt inlägg #littoringate

[Uppdaterad]

Nyhetskanalen.se skriver att Littorin-skandalen kan fälla Aftonbladet.

Ola Nordebo, politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren är starkt kritisk till mediedrevet i Littorin-affären. In sin ledare Förr eller senare lyfter ett mediedrev en Pyrrhustrofé skriver han bland annat:

Och därför känner jag också avsmak, som alltid när de går, inför tonfallet i, attityden bakom och den pompösa självrättfärdigheten hos dreven. Det har inte med eventuell sanningsgrad i deras kärnpåståenden att göra. Ett drev kan ha korrekt budskap och ändå till sin form, sina värderingar och sitt uppträdande vara osmakligt.

Före detta SVT-medarbetaren Bengt Ericsson skriver i sin blogg under rubriken :

Aftonbladet journalistikens Vuvuzela?

De ”bevis” bladet presenterat består av en dator som man fått, eller köpt sig, tillgång till. Den sägs innehålla en adresslista där Littorins gamla mobilnummer finns med. Utöver datorn finns en vittnesutsaga från en kvinna som sålt sexuella tjänster till en kille i slipover som kallat sig “Peter”, som hon senare tyckt sig känna igen som Sven-Otto Littorin… Jag tvivlar på att ens van der Kwast skulle ha vågat sig på ett åtal med bara detta i bagaget.

iPhone har varit en riktig dörröppnare för Apple till många företag. När nu fler och fler företag väljer att köpa Macar istället för Windowsdatorer är det främst ”önskemål från användarna, produktivitetsaspekter, mindre support och ökad säkerhet” som driver på utvecklingen. Det är inte svårt att gissa att succén för iPad driver på denna utveckling ytterligare.

Se bland annat dessa artiklar:

Mac ger mersmak på företagen

(CIO Sweden)

Google byter till Mac – av säkerhetsskäl

– Vi kommer inte att använda Windows längre. Det har att göra med säkerhet, säger en anställd vid Google till Financial Times.
(IDG.se)

Mac billigare för företag

(CIO Sweden)

8 operativsystem i test – Mac mot Windows och Linux

”Att hitta en testvinnare i den här gruppen var inte särskilt svårt. Av våra åtta operativsystem kan vi utan tvekan säga att Mac OS X är en klar vinnare. OS X har helt enkelt fungerat bäst, strulat minst och varit minst i vägen.” Det skriver Tech World efter sitt test av operativsystem som publicerades förra hösten.

Läs även mitt tidigare inlägg, Därför vinner Apple! ”Bengt Lundell, försäljningschef på inWarehouse konstaterar att man normalt räknar med att en supportperson klarar 100 användare i Windowsvärlden. Hos Max Matthiessen är det två personer som klarar 600 användare.”

För oss som jobbar i den grafiska branschen är detta ändå bara ena sidan av myntet. Den för oss viktigaste delen är trots allt arbetsmiljön och produktiviteten. Det hjälper inte att Windowsfantasterna säger att ”Nu är operativsystemen så lika varandra att det inte spelar någon roll vilket man använder”. Sådana uttalanden kan bara komma från dem som inte har någon egen erfarenhet från dylikt jobb. Men det är väl precis som när det gäller den kommunala trafikplaneringen (pratar då främst om det mest närliggande exemplet, Sundsvall). Där är det skrivbordsprodukter som gäller. Det verkar som om kommunens trafikplanerare varker kör bil eller cyklar i den egna närmiljön.

Tyvärr finns det ju en del it-folk i tidningsbranschen som inte heller har den erfarenhet eller kunskap kring produktionen som man skulle önska. Därför kommer helt omotiverade beslut om att ”renolda till Windows”. Jag har den senaste tiden pratat med ett flertal personer som drabbats av dessa beslut. Det styrker bara mitt eget ställningstagande att dessa beslut bara kommer att leda till ökade kostnader och sämre resultat.

Läs även mitt tidigare inlägg:

Indesign på Windows är problem.

Faktum är att detta inte bara gäller Indesign. Jag som jobbar mycket i Photoshop märker klara skillnader, även funktionellt, mellan Mac och Windowsmiljön. Något som är anledningen till att produktionstiden för diverse olika moment (på likvärdiga datorer) är längre i Win än i Mac. Det finns det ett flertal tester som visar, för att inte tala om användarnas egna erfarenheter.

Jag har varit med om den här processen tidigare. När vi för många år sedan stod inför ett byte av redaktionellt system fick dåvarande it-chefen sista ordet. På den tiden var jag ansvarig för det redaktionella systemet. Eftersom jag inte ville administrera ett dåligt beslut tog jag tjänstledigt drygt ett år för att återkomma till nya uppgifter.

Tyvärr blev det precis som jag förutsagt. Det nya systemet svarade inte upp emot våra krav. Det innebar otroligt mycket strul och tekniska problem, men framförallt skenande kostnader. Där försvann ett antal miljoner ut i sjön.

Tyvärr vet jag att jag om 2-3 år kommer att ha anledning att säga ”Vad var det jag sa?”
Visst, jag vet att det går att producera en dagstidning även i Windowsmiljö – men inte lika smidigt och inte med lika nöjda användare.

Har du erfarenheter själv i den här vägen? Kommentera gärna, eller skicka ett mejl till svenake.bostrom@gmail.com


Have to write this in English. It is too complicated, trying to write in Swedish on a PC without Swedish caracters. Besides that, a pc that writes z when I hit the y-button (!).

Well, it is a little frustrating to be allmost of line when big things happen. At home, in Sundsvall, a big water leak is big news and generats alltime high in the webb trafic for ST.nu.

But what is that compared to the flooding here in Warsaw, where I spend this week. The river is almost 8 meters abowe normal water level, and still going up even more. All kinds of resque teams and voluntars try to keep the water out of the areas down town that are built below water level.

And here I am, some miles outside down town, on a slow 3G modem. I wish I was by the riverside blogging about the heroic work they do, trying to save the town from a real disaster.  I might try to get there by the weekend to follow what happens.

Down the stair there is a sidewalk, 7 meters under water.

Down the stair there is a sidewalk, 7 meters under water.

Bästa Anna,

Du är ju en intelligent och kreativ person som verkligen har rört om i grytan sedan du kom till TU. Dessutom insiktsfull och trevlig att prata med även om vi inte alltid haft samma åsikter om alla sakfrågor. Därför är det med stor förvåning jag läser den nu publicerade artikeln på TU.se och i Dagens Media.

Självklart är det glädjande med den uppgång i annonskonjunkturen som vi nu kan se, men att tro att den uppgången löser dagspressens problem är verkligen att stoppa huvudet i sanden. Den fråga vi direkt bör ställa oss är istället ”Hur länge kan vi upprätthålla annonsörernas intresse när upplagorna är ständigt vikande”.

Här konkurrerar vi inte enbart om kundernas pengar, utan lika mycket om deras tid. Fler och fler väljer bort papperstidningen därför att de får nödvändig information och nyheter i andra kanaler. När till och med min tidigare kollega här på ST, Sofia Mirjamsdotter, chockerar sina gamla arbetskamrater med att säga att hon inte abonnerar på någon dagstidning längre, då förstår du kanske att det är något som händer därute i landsorten. En revolution var beskrivningen när frågan var uppe på ett seminarium nyligen i vårt mediecenter.

Utvecklingen av dagstidningsläsare i Sverige

Om kurvorna i detta diagram (källa: Dagspresskollegiet, JMG, Göteborgs Universitet) fortsätter i samma branta takt neråt måste vi planera för ett liv efter papperet.

Den här utvecklingen kan säkert dina framtidsspanare på TU bekräfta. Annars är du välkommen på studiebesök ute i verkligheten så ska vi beskriva problemen för den lokala dagstidningen.

Ett annat problem är den centralisering som pågår, där vi allt mer tappar det lokala fokuset. Det illustreras väl genom problemen i Promedia, (se artikel i Resume, ”Promedia i kris”. Samma utveckling sker nu inom Mittmedia, där för den lokala närvaron så väsentliga funktioner som Kundtjänst ska centraliseras till en ort och där den nya IT-organisationen är styrande i stället för stödjande.

Så annonskunjunkturen är inte enda problemet.

Något som ytterligare förvånar i din och Fredrik Rogbergs debattartikel i Dagens Media är den raljanta tonen mot ”dagspressantagonisterna” och när ni avslutar med ”Dödgrävarna kan gå hem”. Vilka är dessa antagonister och dödgrävare? Är det de som liksom jag pekar på andra utvecklingsmöjligheter för våra medieföretag?

Som du säkert vet hör jag knappast till dem som dissar papperstidningen, tvärtom jobbar jag dagligen för att stärka tidningens position och ser fram emot de möjligheter som vår nya tryckpress kommer att ge oss nästa år. Men vi måste ändå vara realister. Förutsättningen för tidningarna kommer att förändras drastiskt de närmaste åren. Vissa tidningar kommer att tvingas gå ner i periodicitet andra kanske blir gratistidningar etc. Och då måste vi ha välutvecklade alternativa distributionsformer.

En av de första gångerna vi träffades efter att du tillträtt som vd för TU så diskuterade vi namnet på organisationen – Tidningsutgivarna. Jag menade att ett namnbyte borde vara på sin plats – ett namn som bättre speglar det som TU ska, eller borde syssla med, alltså inte enbart ”gammaldags papperstänkande”. I Norge heter TU:s motsvarighet Mediebedrifterne, men ett namnbyte måste ju också följas av en ändrad inriktning på verksamheten. När jag tittar igenom TU:s webb så ser jag väldigt lite om affärsutveckling i nya kanaler. Visst trendspaning är bra, men hur skapar vi de nya lösningar som alla i branschen suktar efter? Ska vi i fortsättningen istället åka till Internetdagarna eller Sweden Social Webcamp för att få de nya goda idéerna?

För övrigt, tråkigt att du sticker på semester när det hettar till i debatten. Men jag hoppas att det finns något bra internetcafé där du är i solen och värmen så du kan följa vad som händer på hemmaplan. Och missa absolut inte Jocke Jardenbergs inlägg ”Tidningsutgivarna levererar falska förhoppningar”. Bättre kan de knappast uttryckas. Synd bara att ert synsätt får Jocke att lämna organisationen. Han är verkligen en sådan person som behövs som blåslampa i häcken på trötta tidningsorganisationer.

Hoppas du får en skön semester så att du kan fokusera på de verkliga utmaningarna när du kommer hem.

Svenåke Boström
medieutvecklare, Sundsvalls Tidning