”Det handlar om läsbarhet! Allt som hindrar eller stör läsningen är irriterande och försämrar textens kvalitet”. Det är det kritiken mot Tete:s språkregler handlar om. Jag ska förklara hur vi tänker, vi som oponerar oss.
Jodå, det är klart att jag skriver Tete bara för att retas lite. Och visst kan man väl väl få angripa språkpolisen lite med glimten i ögat även om svenska språket är dödligt allvar 🙂
En textkommentar fick jag när jag publicerade min förra artikel i ämnet på vår redaktionsblogg ”Nu är skrivaren trasig igen”. Övriga kommentarer var muntliga. Hur som helst, diskussion blev det, och det var ju meningen. Jag vidhåller att TT:s språkregler är inkonsekventa och inte befrämjar läsningen av texterna i våra dagstidningar.
En av mina kollegor, Tinna Bondestam, som jobbar med personalutveckling här på ST och på andra tidningar, var den som betonade att det är just problemen med läsbarhet det handlar om. Om jag i en text möter något som känns obekant eller fel, så har det en läs-stoppande effekt. Exempelvis som att stava iPhone med versalt i, eller när partibeteckningarna helt plötsligt blev versala.
Frågan är hur TT resonerat när man bytte fot? Precis som vår finske kollega ställer vi oss frågan ”Varför byta något som fungerar och är så invant?” Är det några partilobbyister som fått sin vilja igenom, eller vad var bevekelsegrunden?
Rent grafiskt har det tidigare varit en tydlig skillnad mellan partibeteckningar och andra förkortningar. Nu är det i våra tidningstexter ingen skillnad mellan KD (Kristdemokraterna) och KD (Kronans Droghandel, http://www.kd.se). Därför tycker jag att den ändringen var helt onödig.
Tinna berättade också att hon mött flera redaktioner som oponerat sig och inte väljer att följa TT:s nya regler för partibeteckningar. Hör gårna av er och berätta!
Däremot tycker jag att det är värt att diskutera hur vi ska hantera företagsnamn. En kommentar jag fick var detta med det besvärliga i att hålla reda på hur diverse företag stavas. Och varför skulle det vara svårare än att hålla reda på personnamn?
Om man gör en intervju med en person så kollar man alltid stavningen av personens namn, eller hur? Om man samlar fakta kring ett företag för en artikel så finns det ju alltid dokument, på papper eller digitalt, där företagsnamnet är presenterat, eller hur? Dessutom har vi ju nu, om vi vill använda dem, förnämliga ordlistor och rättstavningsprogram i våra datorer. Dom kan vi mata med alla aktuella namn så blir det alltid rätt, och fylla på med nya när det dyker upp nya företag.
En annan självvald inkonsekvens är att vi på ST resonerar annorlunda när det gäller lokala företeelser. Enligt TT:s språkregler så ska Sundsvallslaget Giffarnas förkortning stavas Gif eftersom det går att läsa. Men vi skriver GIF av samma anledning som vi skriver Sundsvalls Tidning, Radio Guld och Mix Megapol, men Svenska dagbladet, Dagens nyheter etc. Vi vill alltså att våra egna varumärken och vissa andra lokala varumärken ska synas tydligare.
När jag skriver i ST så är jag ju naturligtvis tvungen att anpassa mig efter TT-språket, eftersom det är det som gäller här. I alla andra sammanhang skriver jag det som är mest naturligt, alltså Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet etc. Framför allt kommer jag aldrig att skriva till exempel Mona Sahlin (S) eller Göran Hägglund (KD) – detta är enda undantaget.
Argumentera gärna – för eller emot! Och svara på nedanstående enkät.
Tidningsliv 